Hästens utfodring

Hästens utfodring har alltid intresserat mig, speciellt grovfoder och som hästägare under årens lopp har jag både lärt mig av mina misstag och tagit del av den senaste forskningen kring hästens näringsupptag och mag- och tarmsystem.

Hästen är en gräsätare som är anpassad till att leva på öppna slätter. Grovfoder är därför det viktigaste fodret för alla hästar. Grovfoder är hö, hösilage eller ensilage, samt gräs på sommarbetet. En häst behöver få minst 1 kg ts grovfoder per 100 kg kroppsvikt om dagen. Kom ihåg att minst 1 kg ts/100 kg kroppsvikt och dag är en minimirekommendation. Helst borde hästen få mera, helst 1,5 - 2 kg ts per 100 kg kroppsvikt och dag. Det nya utfodringsdirektivet säger också 2 kg ts/100 kg kroppsvikt/dag.

Det bästa för en häst enligt min uppfattning är att servera grovfodret någorlunda fritt, så att den själv kan reglera sitt intag, det är också mest naturligt för hästen. I vilt tillstånd äter hästen 16-18 timmar i dygnet. Hästen har en liten magsäck och behöver ett kontinuerligt intag av fiberrik föda. Redan 12 timmar utan föda kan innebära magsår för en häst, eftersom magsyran i magsäcken fortsätter att bildas även om hästen inget äter. Då koncentrationen av magsyra ökar i magsäcken kan magsyran fräta och irritera magsäckens slemhinnor och orsaka magsår. Därför kan det vara bra att ge grovfoder åt en häst så fritt som möjligt.

Förutsatt att hästen inte är av en lättfödd ras. Lättfödda raser är de flesta ponnyraser, såsom t.ex. shetlandsponny. Norsk fjordhäst och Islandshäst kan också räknas till mer lättfödda raser. Lättfödda raser tycks ha en bättre ämnesomsättning och tar upp näring mer effektivt, vilket kan vid fri tillgång på grovfoder leda till övervikt och fetma, vilket i sin tur kan leda till fång och andra hälsoproblem. Varmblodiga hästar och större och tyngre hästar verkar vara mera självreglerande. Viktigt att komma ihåg är att det finns individuella variationer inom alla raser, man måste anpassa utfodringen efter sin egna hästindivid och beroende på hur mycket hästen arbetar per dag. Har man en lättfödd ponny kan man t.ex dela upp grovfoderransonen på många små givor per dag, så att ponnyn får något att tugga på nu som då men ändå inte så mycket att den blir fet. Tyvärr har de flesta hästägare inte möjlighet att utfodra sin lättfödda ponny på det sättet eftersom det kräver att man har tid att gå och slänga en liten tuss med hö åt ponnyn med 1-2 timmars mellanrum. Men har man möjlighet så är det en bra lösning för ponnyns skull.

Om man vill låta sin häst äta mera grovfoder, men vill minska äthastigheten och foderspillet så finns det på marknaden många olika metoder. Man kan använda t.ex småmaskiga hönät som begränsar hästens intag av grovfoder, men ger den sysselsättning under en längre tid av dygnet. Jag har positiva erfarenheter av att använda småmaskigt hönät för rundbal. Det man bör tänka på är att placera balen på ett ställe där marken inte blir för upptrampad, sedan kan man placera t.ex. en lastpall under balen så att den kommer högre upp från marken. En annan sak att tänka på är att skodda hästar kan fastna i nätet, så har man skodda hästar i flocken, så bör man använda något som hindrar hästar från att fastna, t.ex en foderring med tillräcklig hög kant runt balen. Det kan också vara bra att ha någon form av tak över balen, finns många bra foderhäckar för hästar med tak på marknaden eller så bygger man en egen. 

Hästens dagliga behov av vatten är minst 5 liter per 100 kg kroppsvikt i vila. Det blir 25 liter för en 500 kg häst i underhållsbehov. Vid arbete kan en häst förlora 10 - 15 liter kroppsvätska per timme och det betyder att den måste få dricka mer. Mängden förlorad vätska styrs av hur mycket den väger. Även digivande ston behöver större mängder vatten, cirka 50 liter per dag. Fri tillgång på vatten är viktigt för hästen särskilt om man utfodrar med ett torrt grovfoder, såsom hö. Om hästar själva får välja dricker de hellre ur en hink än ur en vattenkopp.

För att kunna räkna ut hur mycket 1 kg torrsubstans grovfoder är behöver man känna till ts-halten i grovfodret, detta får man reda på antingen genom grovfoderanalysen eller så kan man enkelt uppskatta ts-halten själv. Ts-halt är en förkortning för torrsubstanshalt. Ts-halten anger hur mycket vatten och hur mycket torr substans det finns i ett material. Det är i den torra substansen som näringen i fodret finns. Om ts-halten är 70 procent, så består fodret av 70 procent torr substans och 30 procent vatten. Hö varierar inte så mycket i torrsubstanshalt och måste hålla minst 84 procent ts för att kunna lagras och inte börja mögla.

Det finns flera gräsarter som är lämpliga för vallfoder till hästar, men som exempel kan nämnas timotej, ängssvingel och engelskt rajgräs. En mindre andel klöver kan också finnas med i vallblandningen, klöver höjer annars proteinhalten i fodret. Om vallfodret ska bli hö bör man undvika att ha med arter som torkar långsamt, till exempel rödklöver och engelskt rajgräs. Hundäxing passar bäst i renbestånd eller att samodla med lucern. 


 

Förklaringar:

Ts = Torrsubstans

Ts-halt = Torrsubstanshalt, d.v.s hur stor del torr vara det finns i ett material.  

Kg ts = 1 kg torrsubstans

Hö = gräsfoder med torrsubstans 84 % och högre.

Hösilage = inplastat gräsfoder med torrsubstans 50 - 70 %

Ensilage = inplastat gräsfoder med torrsubstans lägre än 40 %.

Exempel:

1 kg ts hö med torrsubstans 86 % = 1,2 kg hö

1 kg ts hösilage med torrsubstans 60 % = 1,7 kg hösilage

Exempel (2 kg ts/100 kg vikt/dag):

1 häst som väger 200 kg behöver 4,8 kg hö eller 6,8 kg hösilage

1 häst som väger 300 kg behöver 7,2 kg hö eller 10,2 kg hösilage

1 häst som väger 400 kg behöver 9,6 kg hö eller 13,6 kg hösilage

1 häst som väger 500 kg behöver 12 kg hö eller 17 kg hösilage

Obs! I exemplet ovan har inte näringsinnehåll såsom till exempel energi-, socker- och proteinhalt tagits i beaktande. För att kunna räkna ut en bra foderstat behöver man känna till fodrets näringsinnehåll. Det finns gratis foderstatsprogram på nätet som man kan använda för att räkna ut sin hästs foderstat, se nedan.


 

Om man följer direktivet att ge hästen 2 kg ts grovfoder (hö/hösilage) per 100 kg kroppsvikt så klarar sig många hästar (speciellt hobbyhästar) på enbart grovfoder och ett bra mineralfoder, förutsatt att grovfodret innehåller det hästen behöver och att näringsämnena är i balans. Det går inte att se hur mycket torrsubstans, råprotein, smältbar råprotein (SmR), energi (MJ), socker, fiber (NDF), kalcium, kalium och fosfor grovfodret innehåller, för att veta säkert behöver man göra en analys av grovfodrets näringsinnehåll. Nedan finns länkar till ställen man kan skicka in sitt foder för analys.

Hästar som används till arbete och tävlingshästar behöver förutom grovfoder och mineraler oftast ha kompletteringsfoder såsom kraftfoder och/eller spannmål (vanligt spannmål är hel eller krossad havre, också krossad korn används). Också om grovfodret har lågt proteinvärde (SmR under 30 gr/kg ts) kan man behöva ge ett proteintillskott, speciellt till växande unghästar och digivande ston. Hur stor mängd kraftfoder man använder är helt och hållet beroende på hästens kroppsvikt, hur tungt dagligt arbete den utför, ålder och ras. Har man gjort en grovfoderanalys kan man utgående från vad grovfodret innehåller räkna ut hur mycket kraftfoder man behöver tillföra till hästens foderstat för att hästen ska få en utfodring som motsvarar hästens dagliga behov av näringsämnen. Det kan löna sig ekonomiskt för en själv och hälsomässigt för hästen att man inte blandar hur mycket olika kraftfoder och näringstillsatser som helst. Det är bäst att hålla sig till en så enkel och naturlig utfodring som möjligt.


   

Skördetidpunkten är avgörande för näringsinnehållet i grovfodret. Ett tidigare bärgat hö t.ex i juni innehåller oftast mera protein och mer lättlösliga fibrer, medan ett sent bärgat hö i slutet av juli innehåller mera fibrer, men mindre protein och det tenderar att innehålla ett högre sockervärde, speciellt om det är riktigt sent bärgat t.ex i augusti. Det gäller att hitta den optimala skördetidpunkten för att få fram ett hö som passar den häst som ska utfodras.   

Sockervärdet är viktigt att hålla reda på, eftersom ett högt sockervärde är en av orsakerna till fång, som kan drabba alla hästar, men framförallt ponnyer. Hästen är en grovtarmsjäsare som drar nytta av mycket fibrer som i grovtarmen omvandlas till energi, men får den mer socker/stärkelse ur fodret än tarmmikroberna klarar av att bryta ner så kan det leda till tarmstörningar och fång. Det samma gäller mögligt foder som också kan orsaka tarmstörningar och kolik. Vid vilken tidpunkt under dygnet som gräset slås omkull kan påverka sockerhalten i höet, eftersom sockerhalten i gräset varierar under dygnets timmar. Sockerhalten är som högst under eftermiddagen en solig dag, då solen har lyst på gräset under några timmar. Också temperaturen påverkar sockerhalten. Skjunker temperaturen under + 5 grader, höjs sockerhalten i gräset. Den optimala tidpunkten är att slå omkull gräset en förmiddag då det har varit varmt och mulet dagen innan och temperaturen har hållit över + 15 grader under natten före. Det gäller förstås att gräset inte är daggvått då det slås och att det inte regnar på gräset under tiden det ligger och torkar på fältet med tanke på risken för mögelbildning. Gräset ska också vändas flera gånger om det ska bli hö.

Sockerhalten i gräsvallen kan också påverkas under tillväxten genom kvävegödsling. En gräsvall som inte har blivit gödslad alls tenderar att innehålla en högre sockerhalt. Hur gräsvallen reagerar på kvävegödsling beror också på vad vallen består av för olika gräsväxter. Timotej, som är den vanligaste och mest förekommande odlingsväxten i hästhö, tycks påverkas positivt med tanke på sockervärdet av viss kvävegödsling, medan man kan vara lite försiktig om vallen även innehåller klöver, proteinhalten i gräset höjs också samtidigt då man kvävegödslar. Man ska alltså inte övergödsla, men en kvävegödsling på ca. 50-100 kg per hektar kan sänka sockerhalten något.

Efter att gräset har slagits omkull ändrar inte sockerhalten nämnvärt, om man inte förstås plastar in balarna, då kan man få sockerhalten att skjunka på grund av den ensileringprocess som uppstår vid inplastning. Mjölksyrebakterierna, som finns naturligt på gräset och börjar föröka sig efter inplastningen i den syrefattiga miljön, behöver vatten för att kunna producera mjölksyra, så plastar man in ett torrt hö så blir mjölksyreprocessen bristfällig och lagringskapaciteten sämre på grund av det låga vatteninnehållet. I ensileringsprocessen använder mjölksyrebakterierna även socker som bränsle. Ju högre vatteninnehåll i grovfodret desto bättre lagringsprocess och lägre sockerhalt som följd. 

Den optimala torrsubstansen i ett hösilage är mellan 50 och 60 %. Då är det tillräckligt vått för att vattnet ska räcka till för mjölksyreprocessen och man kan komma ner i en sockerhalt på 80 gr/kg ts. Sockerhalten bör ligga på högst 80-100 gr/kg ts till en sockerkänslig ponny som lätt drabbas av fång. Ett ensilage med god hygienisk kvalitet duger bra att ge åt hästar, men risken att hästen drabbas av botulism ökar betydligt och sedan är det tungt att arbeta med, speciellt då det fryser under vintern. Sedan har ensilage så hög vattenhalt att stora arbetande hästar kan ha svårt att hinna äta den mängd ensilage som behövs för att täcka näringsbehovet. En sockerkänslig ponny kan ha fördel av att få ensilage just för att sockerhalten är mycket låg i ensilage (ibland så låg som 50 gr/kg ts) och att den kan få en större mängd foder att sysselsätta sig med, men som sagt rekommenderar jag inte ensilage för hästar. Då är det bättre att utfodra med ett hösilage med god hygienisk kvalitet, med lågt sockervärde och med alla näringsämnen i balans.

Länkar:     

Hästens utfodring och skötsel:

www.hastsverige.se/

Foderanalyser:

www.seilab.fi/

Foderstatsprogram:

//apps.novasoft.se/webfoder2/

Tips på hur man tar reda på ts-halten själv:

//www.hastsverige.se/Torrsubstans-igrovfoder.html