Chatarina Westström

​

Jag som har största ansvaret för vår verksamhet heter Chatarina. Man kan säga att jag föddes med hästintresset, men började rida först vid nio års ålder och har under årens lopp samlat på mig en bred kunskap om hästar, hästhantering och olika inriktningar inom hästsporten. Jag har nu 32 års erfarenhet av hästar och haft egen häst i 26 år. Jag intresserar mig för det mesta som har med hästar att göra. Jag har provat på dressyr, hoppning, terränghoppning, NH, inridning, brukskörning, dressyrkörning, westerninspirerad ridning, barockridning. De senaste åren har jag också hållit på med ponnyagility och tömkörning/körning med shetlandsponny, samt avel. Men ännu i denna dag tycker jag att det är roligt att rida ut i terrängen på långtur, vilket gjorde att mitt intresse väcktes att börja med turridningsverksamhet med islandshästar. 

 

  

 

Utbildning: 

 

Landsbygdsföretagare 2015 

 

Yrkesexamen för hästföretagare, juni 2017 

 

Kurser: 

 

Akademisk ridkonst kurser med Suzanne Céwè 2002 – 2011 

 

Akademisk ridkonst kurser med Anna-Clara Olofsson 2012 

 

Hovslagare, grundkurs 2011 – 2012 ( 200 h) 

 

Första hjälpen kurs, september 2018 

 

Föreläsningar: 

 

12.9.2015 Hästens träningsfysiologi, veterinär Jaana Tainio. 

 

9.4.2016 Hästens näringsupptag, veterinär Jaana Tainio. 

 

21.4.2016 Fång, Maria Losvik och Joonas Turtonen. 

 

14.5.2016 Träning av tävlingshästen i olika väder med fokus på att hålla hästen frisk, Dr David Marlin, England. 

 

  

 

Allt sedan jag var barn har jag varit intresserad av att lära mig hur man talar hästarnas språk och hur man hanterar hästar på ett sätt som de förstår. Natural horsemanship och arbete från marken ligger mig därför varmt om hjärtat. Många gånger är det så att vi människor krånglar till det väl mycket för oss, ofta ger vi flera signaler på samma gång i vår hantering av hästar, vilket leder till en häst som är förvirrad och inte förstår vad vi väntar oss av den. Hästar använder sig till största delen av kroppsspråk i sin kommunikation med artfränder och vi människor kan lära oss väldigt mycket av att studera hur hästar interagerar i sin flock. 

 

Jag är av den fulla övertygelsen att det egentligen inte finns problemhästar, utan att det finns hästar som har problem med sina människor. Många hästar har inte fått en ärlig chans, till stor del på grund av okunskap, men också beroende på människors rädsla. Med tanke på vilket stort djur hästen faktiskt är, så är det rent av otroligt hur små hjälper man faktiskt behöver använda i hanteringen av hästen. Hästen känner sig trygg med en flockledare som är tydlig, men vänlig och som är trygg i sig själv. Eftersom hästar är experter på kroppsspråk, så lägger den märke till vårt kroppsspråk, blir vi osäkra och rädda märker den det, på samma sätt som den märker om man är lugn och säker. 

 

I hanteringen av hästar försöker jag pejla av läget och kroppsformen för dagen, kan jag inte hålla mig till träningsplanen, så gäller det att inte ställa alltför höga krav på hästen, man får anpassa sig till hur hästen fungerar mentalt och kroppsligt för dagen. Många gånger begår jag misstag och jag får ödmjuka mig och försöka använda nya sätt att förhålla mig till olika hästar. Varje häst är en individ och har sin egen personlighet, vilket gör det här med hästar så spännande. Varje häst kommer att lära en något nytt och hjälpa en att utvecklas som hästmänniska. Tack vare att hästen är ett ganska förlåtande djur, så går det att försöka vinna tillbaka förtroendet om man begått ett misstag, även om man måste ha extra tålamod. 

 

Speciellt i hanteringen av den unga hästen ska man tänka på att inte hålla på för långa stunder och att också ge mentala pauser så att det som lärts in får sjunka in. Jag tycker att det är en bra princip att träna cirka två gånger i veckan med en två åring, tre gånger i veckan med en treåring, fyra gånger i veckan med en fyraåring. Först då unghästen börjar vara fem, sex år kan man kräva att den ska orka jobba mer intensivt fem-sex gånger i veckan. Också tidsmässigt kan man tänka som så att man jobbar med en två åring cirka 20 minuters pass, 30 minuters pass med en tre åring o.s.v för att jobba 50 – 60 minuters pass med en fem-sex åring. 

 

Hur man lägger upp träningen är också helt beroende på vad hästen ska användas till, en del hästsporter som t.ex. trav och galopp, kräver att man börjar bygga upp unghästens muskulatur tidigare. Sedan kan man variera träningen så att det blir omväxlande för den unga hästen. Jag tycker att det är viktigt för föl och unghästar att skapa en god tidig kontakt med människor och att de får miljöträning och får bekanta sig med olika saker redan från början, t.ex vänja sig vid att man lyfter hovarna och kratsar ur dem, gå in i en hästtransport, prasslande presenningar o.s.v. Det underlättar sedan då man påbörjar inridning i tre års åldern. Viktigt att komma ihåg att all träning ska ske på hästens villkor och att man anpassar träningstakten till hästens mentala och kroppsliga kapacitet.  

 

Inom alla inriktningar är det viktigt enligt min mening att unghästen och även äldre hästar får längre mentala och kroppsliga pauser, många ger sina hästar ett par månaders vintervila eller så får hästarna ett par månaders sommarvila. Allt beroende på hur det passar in i ens träningsschema. Finns många funderingar kring vad som är vila för en häst, men jag anser att en häst vilar då den går i hage och/eller är ut på promenadridning (skrittarbete) några gånger i veckan. Ställer man av hästen på vila så ska man inte glömma att minska på kraftfodret, de flesta hobbyhästar klarar sig bra på ett kvalitativt grovfoder, mineraler och tillgång till en saltsten. 

 

 Eftersom hästen är ett flockdjur som trivs bäst med andra hästar, så försöker jag så långt som det är möjligt låta mina hästar få gå i flock och leva ett så naturligt hästliv som möjligt. Det optimala för speciellt unga växande hästar är en lösdrift där de själva kan bestämma om de vill vara inne eller ute. Ibland har man inte möjlighet att låta sin häst gå med hästsällskap t.ex på grund av sjukdom, men jag anser att en häst mår bäst om den har en annan häst som sällskap. Ett annat djur kan aldrig ersätta det sällskap som hästar kan ge varandra, inte ens vi människor, även om en häst och en människa kan skapa en fantastisk kontakt och en vänskap som varar livet ut. Det faktum att hästar är sociala, känsliga och kontaktsökande djur, gör det möjligt för oss människor att få kontakt med dem. 

 

Under mitt liv som hästmänniska hittills och genom allt jag har lärt mig av mina fyrfota hästvänner, så kan jag bara ödmjukt konstatera att man lär så länge man lever och ju längre jag håller på med hästar, desto mer inser jag hur lite jag egentligen vet och hur mycket det ännu finns kvar att lära sig. Ändå är det väl just det att det finns så mycket att upptäcka, som gör att man som hästmänniska år ut och år in stiger upp på morgonen och går ut i regn, snöslask, storm och solsken för att ta hand om sin älskade häst. Ingenting slår att ens hästkompis gnäggar långt innan man har hunnit fram till stallet. Även om man vet att den för det mesta gnäggar för att tala om att den vill ha mat nu genast, så är det en underbar känsla!    

​

​